Den lilla, lilla magen som syns ännu! Vecka 10+2 :)

Ja varför inte börja med det?

I nuläget är det nog graviditeten jag har mest att berätta om, men jag ska försöka att inte bli tjatig. ;)

För er som ärligt är intresserade av vad jag har att säga kan det vara en fördel om vi börjar på ruta ett.

Jag och min sambo bestämde oss i april 2013 att vi skulle försöka skaffa barn.

Själv har jag tjatat om det ett bra tag så det var på tiden att han gav med sig!

I juni fick vi ett positivt graviditetstest och bara för att vara så säkra sidan så tog jag 13 stycken till - alla var klart positiva!

Vi är nu idag i vecka 10+2 och var på inskrivningen i tisdags.

Innan vecka 12 har passerat är man ju fortfarande i riskzonen men med tanke på att jag inte haft någon blödning, ihållande smärta eller symptom som försvunnit räknade dom ur mig från den zonen.

Första ultraljudet blir i början av september då vi ska göra kub test för att se så allt står "rätt" till med barnet och efter det blir nästa ultraljud i mitten av oktober.

Vi längtar så vi håller på att spricka och det känns som att jag ständigt pratar om barnet. (Förhoppningsvis gör jag inte det - vore så tråkigt om familjen har lessnat på barnet innan det har kommit.)

Symptomen jag får stå ut med är vanliga : illamående, ömma bröst, spänningar i magen och en fruktansvärd trötthet som ständigt ligger som en dimma över mig.

Men det gäller att bita ihop, jag har satt mig själv i situationen och i slutändan är ju faktiskt allt värt det!

Hur är/var det för er andra mammor där ute med symptomen? Fick/har ni något knasigt sug efter något speciellt?

Jag har hört så mycket skräckhistorier om gravida som haft begär av att äta grus och slicka på busshållsstolpar.. Blä!

Jag kommer uppdatera er med bilder också när magen väl syns men inte oftare än 1 gång per vecka, det blir tjatigt och dessutom syns ingen större förändring med mindre mellanrum.

Hoppas ni tittar in någon mer gång - det kommer inlägg om mycket annat än graviditeten! :)